Det är så lätt hänt, att man går från att vara så jävla lycklig, till att så snabbt bli ledsen igen. Det händer på en sekund, en millisekund. Jag vet inte varför jag är ledsen, eller om jag ens är ledsen, det är iaf inte känslan som jag hade förut.

Han har inte gjort något, inte alls, det är bara känslan som säger att detta kommer att gå åt helvete. 

Jag vill att han ska vara ärlig mot mig, jag vill inte ha någon som säger en sak och menar en annan. 

Men de känns som att han ljuger, undanhåller sanningen för att slippa känna sig dum. 

Och jag vågar ju heller inte fråga, jag vill inte verka tjatig. Jag vill inte verka sådär efterhängsen som jag redan visat honom, jag vill våga tro på att han kommer vara en bra kille, att han gör det som är rätt.

Jag hatar att ha dendär känslan, dendär osäkra och jobbiga känslan som man inte riktigt kan beskriva.

Jag tittar på mobilen hela tiden, kollar sms, kollar så att det är levererat och ja, det är såklart det är levererat. Han har förmodligen redan läst det, men inte valt att svara. Kanske är det för att han inte vet vad han ska svara, kanske går han med samma känsla som jag. Känslan som egentligen säger, vad fan gör jag nu?