Jag önskar så starkt att jag kunde ha styrkan att säga precis allt jag ville.

jag vill också kunna säga vad jag tycker och känner utan att få massa skit tillbaka.

eller att du någonsin kunde inse att jag också såras, att du bara kunde säga förlåt

du vet, inse att du också kan göra fel.

för just nu är det jag som skadas mest, eftersom allting går efter dig.

försök bara nångång inse, att vi är två i detta, allting handlar inte bara om dig.

Ett litet ord, med så jävla mycket betydelse.

det är allt jag önskar, någon typ av uppskattning.

för just nu, handlar allting om dig, att du ska må bra, att du ska va nöjd, det är nästan så att jag aldrig ens får uttrycka mig om saker utan att du blir sur.

det är inte bara från dig heller, det är från alla.

jag har ingen bästa vän.

sakta men säkert hittar alla nya, bättre, fräshare vänner.

och jag står kvar, kvar på noll.

den dagen någon visar mig lite uppskattning, visar att jag ens betyder något.

den dagen ska jag börja visa uppskattning igen också, för just nu.

känns det som att jag gör något för några som inte ens bryr sig.