Vad är det som är så spännande med att prata med nya killar? Jag älskar det.

Därför är just nu tinder mitt största intresse, tragiskt men så jävla sant.

Här hittar jag snygga killar, vi matchar och vi pratar och jag får den uppmärksamhet som jag behöver.

Det funkar liksom för en stund. Men samtidigt, vem fan hittar sin framtida man på en desperat dejtningsida?

Tinder är så sjukt ytligt och de enda man är ute efter är sex, iaf vad de känns som. Men ändå hamnar jag här, och älskar att prata med de killar som jag matchar med. Det kanske är så att jag är ytlig, jag vet att jag inte kommer att hitta min kille här, men de känns bra för stunden och har man tur hittar man sig ett ligg eller två här.

Jag var ute i lördags, 3 glas vin, 3 lakritsshottar och 5 apsintshottar så var jag igång.

Jag var nära att gå hem med min vän, men det blev ändring i sista sekund. Och glad borde jag väl vara över det, men samtidigt önskar jag att jag hade fått han dendär natten. Kanske hade jag känt mig mindre ensamen då.

Ja, det blir faktiskt lättare, för varje dag som går. 

Han finns fortfarande kvar i mina tankar, men det blir lättare. Jag vill komma hem någon dag och se han sitta på min bro, jag vill omfamna han igen och få känna hans underbara läppar mot mina, men det är bara drömmar.

Jag har börjat prata med en ny kille, något jag skulle kalla för lammkött. 

Han ger mig komplimanger, är charmig på ett sånt där sätt som jag faller för och han är snygg, farligt snygg. 

Men ung. Erfarenheter jag har från killar som är ung är att de går åt helvete, men när jag tänker efter så kanske jag inte vill ha han heller? jag kanske bara saknar någon som ger mig komplimanger. jag kanske saknar närheten.

Han bor i staden brevid, där jag pluggar. 

Han har erbjudit mig sovplats när jag inte orkar åka hem, jag vet att jag någon gång kommer att hamna där, hemma hos han, och sen kommer de inte bli något mer. Men just nu känner jag, vem fan bryr sig?