Ja, då sitter jag alltså här igen.

Med en klump i magen, sömnbrist, med 1000 tankar i mitt huvud.

Att tappa en vän, sakta men säkert efter 10 år.. vafan gör man då? 

Jag trodde att vänskap handlade om lojalitet och ärlighet, men jag verkar ha fel.

Livet är en cirkel, ibland en jävligt ond cirkel.

Man träffar nya vänner, iaf jag, jag älskar att träffa nya vänner och skapa nya umgängeskretsar.

Men för mig betyder det inte då att jag inte längre bryr mig om de jag redan har.

Jag vet inte riktigt vad jag skriver nu, jag vet bara att de mesta känns åt helvete.

Livet har tagit en vändning från att vara topnotch, till att vara kasst, fast samtidigt.. så mår jag bra.

Jag har alltså träffat ett gäng människor som får mig att må så jäkla bra, men samtidigt som jag gjorde det, så började min bästa vän att gå ifrån mig, hon klarade inte av pressen av att jag träffade nya människor.

helt ärligt, vafan gör man då? jag hoppas att när jag läser detta om ett år eller två, att jag har kommit fram till ett bra svar, för just nu känns det mesta hopplöst.

jag blir dragen åt två olika håll och jag känner snart att jag går itu, jag orkar snart inte mer, och jag vill inte behöva välja. 

man ska inte behöva välja mellan människor man mår så jävla bra med.

jag har varit med om detta förr, och jag minns att de löste sig, men jag minns inte hur och jag minns inte hur många tårar som fälldes innan allt blev bra, men just nu känner jag att jag redan fällt för många tårar.. dom är slut nu, så snälla gud eller vad som nu finns där uppe, när löser sig allt?