Jag har hamnat där igen, i träsket med alla känslor.

jag har känslor för en annan människa, något jag aldrig ville ha igen.

jag vet av tidigare erfarenheter att man blir sårad eller JAG blir sårad, gud måste hata mig.

Jag har egentligen haft dessa känslor så jäkla länge, flera år, utan att jag riktigt velat erkänna de för mig själv, och nu har jag fått dom besvarad, för en natt.. satan. varför gör jag alltid fel? varför får jag aldrig mer än en natt?

men nu har han försvunnit, tillbaka till hans trygga hem flera 10tals mil härifrån och jag är ensam.. igen.

varför gör jag detta mot mig själv? varför tillåter jag mig själv att känna när jag vet att jag i slutändan blir sårad?

jag får nog aldrig veta om känslorna är besvarade, för jag kommer nog aldrig vilja veta, att bli nobbad är för jobbigt och att få dem besvarad är ännu värre, för då vet jag att mitt hjärta krossas ännu mer den dagen jag blir sårad, för det kommer jag bli, äkta kärlek existerar inte, inte fören om några år.

livet, du suger.